Karpfisket ligger varmt om hjärtat för några av klubbens medlemmar. Nyligen putsade Stefan Nero Jocke Bertilssons nysatta klubbrekord. Här följer Stefans berättelse.

Ja hur börjar man det här?

Karpfisket har sedan länge fascinerat mig ända sedan dom första trevande försöken i Vittsjön och Sämsjön för snart tjugo år sedan.

Några år efter det upptäckte jag Karsgöl i dom östliga smålandsskogarna och har årligen återvänt till sjön mitt ute i ingenstans. Ibland med sällskap och ibland själv.

I år förlades midsommarfirandet vid sjön tillsammans med ett par kompisar och det resulterade i ett nytt PB för mig på fin fina 19170g och redan då svävade man bland molnen.

Ett par veckor senare valde jag att inleda semestern vid sjön och första morgonen lyckades jag landa ett par karpar på elva respektive tio kilo, redan där var resan räddad.

Följande kväll vid tiotiden drog det iväg på vänsterspöet när jag precis slumrat till i tältet. När jag kom ut hade jag foppatoffel på vänster fot och pannlampan på höger så in snabbt och fixa till det. Väl ute igen tar jag spöet och ger mig ut i båten och förstod rätt snabbt att det var en större fisk för den var svår att vända och när jag väl fått in den till båten började en sällan skådad tvekamp som kändes oändlig. Fisken står och stampar under båten, det tog en bra stund innan jag ens fick upp den så långt att det blev brutala virvlar i vattnet som det blir när fisken vänder strax under ytan. Detta upprepade sig flera gånger. Första gången jag får se den kan jag håva direkt och där i håven ligger en riktigt bastant karp. Det visar sig vara fisken som går under namnet hulken. Jag förstår varifrån den fått namnet.

Väl inne på land väger jag in mitt nya PB till smått osannolika 21920g fördelat på 97cm. Vill inte säcka fisken till morgonen så jag väljer att fota fisken i det svaga ljuset när kvällen börjar övergå i natt.

När jag är tillbaka i sängen är det svårt att somna för man blir upp i varv efter en sådan här upplevelse och inte konstigt det när man precis fått sin livs fisk.

Uppe bland molnen // SN

Karp 21920g 97cm Stefan Nero Stora Karsgöl 2026-07-05 Bottenmete boilies

Joacim Bertilsson har slagit till med klubbrekord på karp med en fisk som spränger magiska tjugokilos vallen.

Karp 20350g 94cm bottenmete boilies 2026-06-07 Bjursjön.

Jocke skickade med en fin  fångstberättelse. Vi tackar för den och stort grattis Jocke till en magisk fisk.

En helg vid Bjursjön, juni 2026.

Som så många andra fiskare försöker jag planera mina fiskepass i god tid, allt för husfridens skull. Så även denna gång. Skillnaden denna gång var att planen för helgen  bara fanns i mitt huvud, alltså inte nerskrivet, dokumenterat eller noterat i någon almanacka.

Ovetandes om mina planer kom då frågan som fick mitt blod att frysa till is…-”när tycker du att vi ska åka på lördag?”…..????

Va? _”ja, vi har ju lovat Alice, (dottern), att närvar vid hennes målgång på Vätternrundan”.  Jag kände mig helt förkrossad. Jag hade inte fiskat på väääldigt länge och denna helg hade jag sett fram mot, skulle jag behöva vänta ytterligare en vecka? Säkert skulle karpen börja leka då, typiskt!, min vanliga otur när det gäller karplek.

För att inte göra denna berättelse allt för lång så blev det som så att; -frugan tyckte lite synd om den ynkliga mannen som stod framför henne och tyckte till och med att han skulle åka och fiska redan kommande helg, (om två dagar).

Glad i hågen började jag preparera min beten som skulle med och inhandla div provianter för att överleva helgen. Kom iväg ganska tidigt på fredagen och kände mig tillfreds med att äntligen komma iväg på lite fiske, lugn och ro vid vattnet. Allt kändes hett, lite regn, lite sol och lågtryck….och….jäklar, jag hade glömt mitt brolly! Skulle jag vända, var det värt det? Jag skulle förlora minst en timme om jag vände om nu. Jag vände! Jag är medveten om att jag har väldigt mycket packning med mig på mina karpfiskepass, men jag vill ha det så. Jag vill inte sitta i bivvyt och laga mat om det skulle regna och jag vill inte packa in alla mina grejer där heller för den delen.

Platsen jag valde vid sjön är känd för mig så jag behövde inte reka platserna med massa lodning. Tre spön placerades ut och jag kunde lugnt luta mig tillbaka och sippa på en välkyld IPA. Fredagen bjöd inte på några större aktiviteter och vi som satt runt sjön tyckte nog det var lite konstigt att det inte var mer liv i sjön när allt kändes så hett.

Som vanligt går jag upp tidigt när jag sover i tält, 04.30 lördag morgon sitter jag och dricker mitt kaffe och väntar på att första karpen ska suga i sig mina soakade bete…men inget händer… Lördagen flyter förbi och inte ett pip i larmen!

Söndag morgon och klockan har blivit 05.30! jäklar vad jag måste ha sovit gott. Som så många gånger tidigare funderar jag på vad jag gjort för fel? Varför tar karparna inte? Morgonen och förmiddagen är bäst i Bjursjön, ingen tvekan, så än fanns det hopp. Vet inte varför, men jag ligger kvar i sängen och funderar på vad jag ska göra…..piiiiiiiiiiiip piiiiiii……. Ingen tvekan, karpen drar på från början. Snabbt upp, i foppatofflorna och ut för att lyfta spöet. Känner direkt att det är en tyngre fisk, att den sen väljer att gå in i det stora näckrosbältet mitt i sjön gör det inte lättare. Oftast hjälper det att bara hålla emot och backa sakta bakåt. Efter en stund är fisken ute ur näckrosorna och jag känner mig lite lugnare. Nu känns plötsligt fisken inte så stor längre, den kommer ganska snällt, det är först när jag ser den i ytan första gången som jag ser hur stor den är! Lite sicksack innan den glider i håven och jag står helt still och bara tittar på den grova ryggen som bryter vattenytan. En snabb vägning  visar….20100…20300…20…..”low battery”!!! Va f..!

Jag säckar fisken och skickar iväg ett messenger till Tom som fiskar med sin grabb ett par swim bort, ” fotohjälp 20+, ta med våg”. Snabbt svar: ”kommer”.

Efter att vägt in fisken på 20350 gr så var mitt nya pb också nytt sjörekord. Lite kramkalas utbröt och telefonen började plinga med gratulationer från folk.

Ibland räcker det med EN fisk för att resan hem skall gå lite lättare.

Longstoryteller // Jocke Bertilsson